sberg

Ett tips till alla er som bor här omkring och som ska julpynta på Fredag. Kronan har jullunch på Fredag. Köp hem på lunch men ät på kvällen istället. Jättegott och stämningsfullt!

Värm någon god glögg, på med lite julmusik, tänd en massa ljus, pynta och greja. När magen ger sig tillkänna tar ni fram luchen, julbordet, som ni köpt under dagen! =)

Här sitter jag och är hungrig...

Sill... åh, vad gott! Janssons... åhhh!

Fredag JULLUNCH

Med bla. Janssons frestelse, Omelett, Köttbullar, Korv, Bruna bönor,
Rödkål, Kokt Potatis, Sill, Ägg, Skaldjurs voluvent & Rödbetssallad.

Mirakelmalins son informerade oss om att mirakelmalin skulle vara med i robinson!


In och gratulera nu hörrni! =D



www.malinsmirakel.blogg.se





Titta bara vilken god fysik mirakelmalin besitter! Hon är som tokig på den där skaten!

Nu har det kommit en skitnödig jäkel till. Undra om det var samma shitnördiga bird som sist? Jag föstår inte vad är är med våra fönster. Vad är det med dem som gör de så skitvänliga?

Jag förstår liksom inte hur de kan flyga förbi och släppa sig på tvären?

Konstigt?!

Ja, ja det är väl fint att man kan erbjuda toalett åt någon=).

Hör upp alla pippibirds!
En skit till och ni får en i ert bo!

Jag och min väninna var ute och gick igår. Vi promenerade längs Lidköpings gator.


Ja just det, sa Sberg och sken upp som en sol när hon fick syn på en lokal, här har vi fritidsgården ja...


Nä, jag tror inte att det är det Sofia, svarade min vän.


Jag kunde inte för mitt liv förstå hur hon kunde veta det... nyinflyttad och allt...




=P

Ofta hör man kommentarer om andra där dessa beskrivs i ordalag som öppna eller slutna. Bedömningar och beskrivningar görs av personer som ytliga, personliga, privata, öppna, slutna, vågade eller återhållsamma. När vi gör detta, bedömer andra, gör vi det utifrån våra egna definitioner och det enda vi gör är att tala om oss själva, vi avslöjar oss själva. Låt oss tänka på att vara privat eller offentlig. Hur kan man veta att någon är privat utan att först ta reda på vad personen i fråga själv lägger i ordet privat? Man säger om vissa att de slänger ut hela deras privatliv och man frågar sig om denne inte har något privat överhuvudtaget. Vad vi väljer att lägga ut på offentlighetens arena eller tvärtom låter ligga gömt bakom scenens ridå, det privata, varierar. Jag minns när vi, under studietiden, skrev våra examensarbeten. Vissa valde att skriva själva, andra valde att skriva gemensamt. Bedömningar gjordes av de båda lägren. De som valde att skriva gemensamt kallade de som skrev själva modiga och de som skrev själva gjorde sina bedömningar fast där dessa i sin tur kallade de som skrev gemensamt modiga. Vi kan inte hävda att någon är privat utan att först ta reda på vad denne personen stoppar i sin privata ask (ask?! Vad fick jag det ifrån=p). Vi kan lika lite kalla någon modig utan att först ta reda på vad denne än rädd för. För visst är man modig när man gör något man är rädd för? Givetvis kan vi bedöma andra men bara utifrån oss själva. Jag kan kalla någon modig utifrån mina egna rädslor. Jag kan kalla någon offentlig utifrån min egen bedömning av vad som är privat för mig. Men jag kan aldrig prata om att någon annan är privat utan att veta vad denne kallar privat. Vi alla har något privat men innehållet av det privata är inte samma för mig som för dig. En en självklarhet kanske, men som man ofta ändå glömmer.

 


”Den där viker ut sig hej vilt. Har hon/han inget privat?”.

Man kan inte prata om att någon slänger ut sig utan att veta vad personen i fråga lägger i ordet privat.  Vi alla har privata och offenliga sidor men vad som ingår i det privata och offentliga varierar.  Vad jag kallar privat är inte nödvändigtvis vad du kallar privat.

=P

Nu var jag allt smart!

Frigörelse…

Under småbarnsåren lever man tätt intill sina barn. Nära sammanslutna levar man som i ett symbiotiskt förhållande. Allt eftersom barnet växer sig större blir linan, som håller samman, allt längre. Man släpper efter och drar åt. En dag upptäcker man att man inte längre utgör den primära källan för barnets livlina. Detta kan vara en ganska svår period känslomässigt. Inte längre är man den där oumbärliga personen som står nummer ett på listan som man har varit under så många år. Inte längre är man på samma sätt den livsuppehållande personen. Rollen förändras under årens lopp. Skönt på flera sätt men också lite skrämmande skulle jag tro. En rädsla vaknar till liv. En rädsla över att förlora den kärlek som varit så villkorslös. En rädsla över att inte längre behövas, en rädsla över att den linan som funnits emellan ska bli alltför lång, brista och gå av. Ditt inre vill, i rädslan, dra åt och korta in. Maniskt och krampaktigt skriker ditt inre till dig att dra åt. Gör det inte. Låt ditt barn få växa, få pröva sina vingar för att en dag kunna ikläda sig de som passar bäst. Själva målet är väl att ens barn ska växa upp till egna individer med eget smak och tycke? För att kunna göra det måste de få pröva sig fram. Problemet eller svårigheten är väl hur mycket man ska ge efter, hur hårt man ska hålla och när man ska göra vad. Vår uppgift som föräldrar är väl att av hela våra hjärtan älska, finnas till hands, vara vägvisare och att stötta dem i att hitta sig själva. Vår uppgift är, att av hela vår kraft, förse våra barn och rusta dem inför det som livet kräver, som en vaccination som vaccinerar mot livets faror. Det är svårt. Ibland drar man får hårt, ibland för löst. Ibland blir det fel. Det finns inget fläckfritt föräldraskap. Vi alla gör fel. Det är bara att konstatera. Vi är människor och människor gör fel. Ibland kan föräldraskapet kännas som en övermäktig uppgift. Det är den. Hur kan någon egentligen vara god nog? Vad är egentligen att vara god nog?  

Nu tror ni nog att jag har rökt på all den överblommade vallmo jag har ute i trädgården. Det har jag inte. Jag försöker bara komma över gårdagens soffdrama. =P

Herre gud jag tycker jag känner av frigörelsen nu, som igår i soffan, tänk då de kommande tonåren… Gulp!

Oh lord super star give me faith and strength =P

Amen

Visst är det mysigt när man kan hjälpa varandra. Att ge och att ta. Vi behöver alla både få ge och få ta och vi behöver alla varandra.



Vissa människor erbjuder ofta sin hjälp, andra mer sällan. Vem är du? Är du den som oftast hjälper eller den som oftast tar emot? Inte sällan har vi en viss fallenhet, en viss benägenhet, för någon roll av vad det gäller givande och tagande, även om vi alla generellt både ger och tar.

Du som oftast hjälper, tar du emot hjälp som erbjuds från andra? Då du gör det, tar emot hjälp från andra, hur upplever du då det? Du som sällan hjälper utan istället är den som tar emot, hur upplever du det, då du istället hjälper?

Den som ger blir ofta tackad och uppskattad. Man känner kanske själv att man har hjälpt till, man har uträttat något för någon, man behövs, man får ett tack och en viss glädje och tillfredsställdhet kan infinna sig av detta. Det känns bra att man har fått hjälpa till! Den som tar emot hjälp blir de facto hjälpt, en vinst i sig, men också ger mottagaren genom att ta emot någons hjälp. Givaren ges möjligheten att få hjälpa till med tillfredställelsen som jag beskrev ovan som följd.  En vetskap om detta, ger i sin tur också välbefinnande för mottagaren. Det är fint att få ge men också att ta emot. Man ger genom att ge, men man ger också genom att ta emot.


I vilken situation är du mest bekväm? Är du lika bekväm i båda rollerna, av att ge och ta, eller föredrar du det ena framför det andra? Tycker du om att hjälpa? Tycker du om att ta emot? När jag tittar på mig själv kan jag se att jag har lättare för det ena och lite svårare för det andra. Detta vill jag dock inte riktigt erkänna =P. Hur som helst när jag funderar på det här tycker jag att det är ganska kul. Jag ser mönster hos mig själv =). Tydligt kan man se att vissa har benägenhet för det ena men svårare för det andra. Det gäller väl oss alla. Eller?

Nu har jag skrivit om det här på ett ganska endimensionellt sätt. Fler variabler behövs för att ge en mer korrekt bild av en komplex verklighet. Företeelser som spelar roll för -och påverkar upplevelsen av att ge och ta kan vara vem givaren är, vem mottagaren är, relationen dem emellan och vad i hjälpen består osv.

I en förenklad och reducerad bild…

Vem är du? 

=P

 

En annan sak att fundera över är hur vi värdesätter den hjälp vi ger eller får och hur vi efter denna värdering återgäldar. Det är inte alltid lätt att veta hur man ska återgälda någon hjälp man har fått... man vill ju gärna visa uppskattning med någon gest tillbaka till den som har givit något. En teori som behandlar detta är den såkallade utbytesteorin... Vi värderar ju alla olika, sätter olika värde på saker så ibland kan det bli ojämn utbyteshandel där den ena anser sig gått med vinst men den andre kan uppleva en förlust. Hur mycket en gest är värd är ju olika för oss alla beroende på vad vilka resurser vi har gott om osv. Ganska kul grej att fundera över för er som inte vet vad ni ska fundera på...

Nu ska det bli gjort! Förra veckan pratade jag om att jag skulle sy julstrumpor åt Noel och Elsa. Detta blev dock aldrig gjort. Jag har allt för många inköpta syprojekt här nu för att bara ignorera dem... Nu jäklar ska jag få klart allt! Motivationen över julstrumpor sjönk för en aning då min syster sa att det bara var och köpa färdiga för 25 spänn... hahaha. Ja, men det kan väl vara roligt för barnen att ha något att ta fram till jul som mamman har gjort själv... Eller? Det ska bli roligt i allafall och det är resan som är det viktiga! Nu jäklar ska foten stampas på pedalen!

//

Sberg sömmerska 

Förmodligen eller troligtvis kommer varken Noel eller Elsa få någon julstrumpa. Om Sbergs sambo läser att hon ska sy idag kommer han inte att komma hem efter jobbet så därför talar hon tyst om det...

I går var jag på bio. Filt packades ner, godis cola och pockårn inhandlades. Ska det va så ska det va! Nu till tipset! Ni vet hur bökigt och jobbigt det kan vara att hålla i allt undertiden man tittar på film. Man ska hålla, äta och titta på film, toooo much om ni frågar mig. Sberg har ett tips, en lösning. Ta med er en sparsam person till bion. Obs! Lägg märke till sparsam! Bjud din granne, räck över godiset och säg var så god! Nu håller grannen i ditt godis och dina popcorn. Vips har du gjort om din sparsamme biokompis till en popcornhållare. Denne kommer att hålla i popcornen under hela filmen utan att äta, förutom första tuggan då. Detta på grund av den sparsamma inställningen. Du äter popcorn under hela filmen men slipper hålla i dem. Mycket bra!



Sbergs alldeles egna pockårnhållare =P!

Nu säger några av sbergs vänner och sambo att det heter inte pockårn och vidare att det heter popcorn... Ja, ja jag säger pockårn!

Nu har vi, jag och Noel fixat storfrukost åt den gammle pappan! Härligt att bara sitta och dra sig länge vid frukostbordet! Noel skrev ett litet kort som han la på pappa Björns tallrik. Mayia och Elsa är båda vakna och glada! Elsa vaknade tidigare och har sovit en stund nu ute i vagnen. Hon vaknar fortfarande på nätterna och vill äta. I natt ska jag göra lite input med vatten tänkte jag. Kanske är hon bara lite törstig. Ja, vi får se.

Ha en skön Söndag! Slappa riktigt mycket nu =)

               

I dag har jag hängt med Mayia och Stina hela dagen. De har sovit här i natt och ska sova en natt till. Mysigt att ha två bebisar i huset! Tjejerna är nu nybadade inför kvällen. I kväll blev jag lite pysselsugen här och har pyntat lite här och där! Så kul det är när lusten faller på! =)

Här har jag fyllt en gammal zinkbaja med vatten. Jag köpte några kvistar och la blommorna tillsammans med några ljus i vattnet.

  

Ett annat litet tips då man ska göra lite myspys tex inför en bjudning kan vara att lägga lite växter i bordsvattnet. Ser snyggt och fräscht ut tycker jag. Här har jag petat ner lite citronmeliss!





Nu ska vi fixa lite mat här och senare titta på robert gustavssons film som släpptes för ett tag sedan!

Ha en trevlig kväll!

Nu sitter jag hemma hos mamma och surfar. Jag tror att jag surfar. Jag har suttit framför skärmen och det har stått ansluter i ungefär tjugo minuter. Den är jättesnabb. Jag retar mig inte alls på hastigheten!
I dag har jag hittat ett jobb jag ska söka. Det ska bli jätteskoj! Jag är mycket förväntansfull. Jag har försökt leva mig in i min kommande yrkesroll. Jag ser ett kontor framför mig. På dörren in till kontoret ser jag en skylt. På skylten står mitt namn. Jag ser ett skrivbord. Av någon konstig anledning så ser jag mig inte sitta vid skrivbordet som man kanske skulle kunna tro. Nä, jag ser mig snarare ligga under. Jag är rädd. Jag är vettskrämd och jag skakar =P! Jag ser mig själv mycket tydligt där under.

Den här mycket tydliga och detaljerade bilden av mig själv, liggandes under ett skrivbord, gör det svårt för mig att på ett positivt sätt visualisera min kommande arbetsplats och yrkesroll=P.

Kanske borde jag jobba lite med bilden? Hm, jo det får jag nog göra...



Puss på er!

I helgen såg vi på filmen Smala Sussie. Har ni sett den? Av någon anledning kände jag viss sympati och en viss likhet med en av karaktärerna, Tore Tumör... Jag kan inte förstå varför?

Tore Tumör: "Käft. Bebis sover".