sberg

Nu har Elsa sovit i sitt rum två dagar. Jag och B är helt snopna för vi hade nog tänkt att överflyttningen skulle bli lite av en process. Elsa hoppade upp i sin säng, i sitt rum och sa godnatt sedan var det inte mer med det(?). Under några års tid har vi vaknat åt en lågt viskade röst:

 

 

Elsa har velat bli förflyttad från sin spjälsäng, till vår säng.

Under de två nätter hon har sovit i sitt rum har vi inte hört någonting, inte en enda viskning.

 

Det är ju verkligen skönt att det går så bra!

 

Bhuhuhuuuuuuuuuuuuuuuuuhuhhuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuhuhhhuhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhhuhuhuhuhuh.

Jag sitter och läser om olika pilgrimsleder och vandringsresor. Jag skulle faktiskt kunna tänka mig att ge mig ut på El camino.

 

Undra hur det är, att gå, gå, gå och gå? Undra om jag hade gjort mig som pilgrim?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Som den självständiga och rejäla kvinna jag är, skulle jag idag besiktiga vår bil, själv. Under tiden jag (vi) väntatde på min (vår) tur utanför bilbrovningen försökte jag föreställa mig själv inne på själva besiktningen, ni vet, det man kan se i fantasin, kan man uppnå i verkligheten.

 

 

 

 

Jag såg mig mentalt sladda in, lite ledigt och lätt och fälla upp motorhuvuen, åt besiktningspersonalen. Jag skulle köra in, Björn som var med skulle få sitta i baksätet och låtsas att han inte var med för jag, jag skulle vara självstädig. Björn körde in. Jag som alltid ser möjligheter i allt, och inte faror, intervjuade besiktningspersonalen om någon, någongång, hade kört ner i hålet som man förväntas köra över.

 

 

Besikningsmannen berättade att en person hade kört ner i hålet en gång, trots alla speglar överallt. Jag tänkte att det måste ha varit jag, men eftersom jag aldrig kört in här förut, var det omöjligt.

 

 

 Med insikt om att ett husdjur bodde i vår motorhuv, vilka spelgar man ska titta i när man kör in och att vi bör laga vår handbroms åkte jag (vi) hem.  

 

 

Jag springer runt och fotar. Jag kan förstå att människor fastnar med ögat i linsen. Det finns hur mycket som helst att lära, tur att jag har en privatlärare som heter mirakelmalin.

 

Vi fixar inne i Elsas rum. Nu är det bara tapeter kvar. Elsa önskar tapeter med fikor på men vi hittar inga. Det hade varit något, tapeter med stora saftiga chokladbollar på;). 

 

 

Ju äldre jag blir desto större behov har jag av att känna att jag är i mig själv. Jag har en längtan efter och ett behov av, autencitet. Jag vill känna att jag är mig själv, ni vet, känna mig grundad. Jag vill inte platta till mig, för att få plats i en box som någon har gjort. Jag vill göra min egen. Jag vill ha öppna sinnen, jag vill vara glad när jag är glad, berörd när jag är berörd, ledsen när jag är ledsen, arg när jag är arg och beige när jag är beige. Jag vill krama skiten ur livet, medans det är här. Ren bullshit kanske, men jag har inte samma behov som tidigare av att passa in, bli accepterad eller av att vara till lags, det känns inte längre viktigt. Kanske har det inte så mycket med ålder att göra som med tilltagande insikt om att duga som man är, med fel och brister. Jag måste inte vara perfekt, jag tycker om mig ändå. Det är en skön känsla och en känsla som jag vill, och behöver, ha mer av. Jag är bra som jag är med fel och brister. Jag är någon att tycka om, -och någon att inte tycka om.

 

 

 

 

Jag var på badet förra veckan, brevid mig lekte två barn.

Den ena skvätte vatten varpå den andra skrek :

Jag vände mig om, men såg ingen tant.

Tanten, var jag.

 

 

Jag välkomnar min inre tant, lika bra att ta rollen på allvar.

 

På vägen hem från jobbet gick jag all in, jag köpte jag allers, hemmets journal och karameller(romerska bågar med apelsinsmak).

 

 

 

 

Bågarna är lögn.

 

 

//

 

Sberg, old as the hills.

Med datorn under kudden säger min sambo godmorgon. Sent igår kväll uppenbarade sig något skumt här och jag fick creeeeeeeeeeeeepy thoughts.

 

Efter att jag steg upp igår skulle jag starta datorn som jag alltid gör. Datorn fanns inte på sin plats utan återfanns nerpackad i tillhörande datorväska. Jag blev frågande när jag hittade datorn i väskan men tog förgivet att min sambo hade lagt den där. I går kväll när vi gick och la oss, frågade jag min sambo om han hade tänkt att ta med datorn eftersom den låg i väskan. Min sambo såg frågande ut.

 

Tänk om någon tjuv har varit inne i natt för att sno datorn men som blev avbruten av mig när jag klev upp för att pinka (och äta choklad)?! Jag rös åt tanken men sambo Björn sa att det nog kunde ha varit han i allafall, eller kanske Elsa, som placerat datorn i väskan? För att faställa hans trovärdighet och nervositetsgrad utförde jag en djupintervju innan insomnandet. Jag drog en slutsats, om Björn inte var skraj skulle inte jag heller behöva vara det.

 

 

Vi gick och la oss. Jag vaknde på natten och gick som vanligt, ner för att pinka (och äta choklad). Jag tittade på bordet där datorn alltid står. Det var tomt, det fanns ingen dator på bordet. Jag rusade i panik och utan att ha pinkat, upp för trappan och in till sovrummet.

 

 

 

Björn sover på datorn. Jag på yxa. (Ja, vi är stela idag).

 

 

//

 

Sberg scared of thieves. Tydligen Björn också.

 

 

Jag hoppar in och önskar er en go dag!

 

Jag och E har haft en slö morgon, nu ska vi slänga in oss i duschen och möta dagen. Jag har varit förkyld i närmare tre veckor men nu känner jag att förkylningen har släppt. Våren är pågång och min kropp rycker av bara tanken. Snart är vi där.

 

Här har vi en lugn morgon. Jag springer omkring i t-shirt och trosor och fotar. På radion spelar lugna favoriter. Kaffebryggaren står på och puttrar. Jag dricker kaffe ur två olika muggar eftersom jag har, som jag alltid gör, glömt att jag redan har en. Elsa och Björn gör pannkaksmet och pratar om varför Stina får borsta Elsas hår och ingen annan. Snart ska vi åka till skogen. Noel frågar om man får begravas var som helst när man dör, det får man inte riktigt svarar jag.

 

 

Elsa fick en bok av Welma idag eller kanske borde jag säga, av Malin. Malin gav en av Welmas böcker till Elsa eftersom Welma hade dubletter av boken, alltså två böcker av samma bok.

 

 

 

Welma blev mycket upprörd över bortgivandet av boken. 

 

 

 

 

Mamma Malin förklarade lugnt och sansat att Welma hade en likadan bok kvar, trots att Elsa fick en.

 

 

 SKkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkkRIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIIK!!!

-Jag vill ha tjjjjeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeeee!

 

 

 

 

Jag hade tänkt att skriva ett inlägg om autencitet och om upplevelsen av att vara grundad i sig själv. Orden kommer inte ut rätt och jag lägger ner. Gnistan räcker inte till, jag når inte ända fram. Jag får helt enkelt finna mig i att vara den där frustrerade fågeln utan vingar eller den ordlösa författaren med borttappad penna. 

 

//

 

B-i-r-d-y-B-i-r-d, no wings.

 

Björn visar mig klipp över människor som gör olika tabbar på youtube. Det skrattas åt klippen. Jag frågar björn om han kommer ihåg när han gick in i glasrutan tillhörande butiken VeroModa i Odenhuset. Jag skrattar hårt och ihållande åt minnet; hahhahahhahahahahahahahhahahahahahahaha!

 

 

-Jag?! svarade Björn irriterat.

-Jaaaaaa, du, svarade jag. 

 

 

(Tydligen var det jag). 

 

 

 

Det är ett nytt år och jag har en ny dator. Allt detta nya väcker något ordningsbehov hos mig. Jag sitter framför datorn och tänker att 2013 ska bli ett år i ordningens tecken, ett prydligt år. 

 

 

Nystarten på året, den nya datorn och mina lovord om ordning och prydlighet, tar mig till det gamla kollegieblocket. Minns ni när man började en ny termin i skolan, hur man dyrt och heligt lovade sig själv att skriva med sin finaste stil, med en ny penna, i ett nytt block. Aldrig mer skulle det klottras (eller tryckas ner halvtrasiga skolpapper i en ica-påse). Aldrig mer. Det där aldrigmeret höll aldrig längre än terminens första dags slut eller kollegiblockets halva första sida. Jag lovordar nu precis som då men pennan och blocket har byts ut mot digitala mappar, bilder, dokument och inkorgar. Aldrig mer ska jag bara spara utan att skapa mapp först. Aldrig mer. Trots att mina lovord aldrig bidragit till någon förändring åt det mer ordningsamma hållet, gör jag mer av detsamma. Jag lovordar. 

 

Nä, mina vänner, nu ska jag skapa den nya datorns första mapp, den ska heta: