sberg

Det trodde ni inte va?! Jo, förstår ni Sberg lever och står i... -Står gör hon hela dagarna vid sitt kontor och slänger då och då över en blick till han på kontoret mitt emot. Sen kommer Sberg hem och fixar mat och annat jux. Men nu..... Nu ligger hon i sängen. Det var dagens högst nödvändiga nyhetsrapportering.

Bäst att förse sig  😜

Undra vem som har en egen vattenkokare på kontoret? 
???

Det har varit en kall, klar, solig och krispig dag med klarblå himmel. Runt lunch stack jag till Alingsås för att fixa en sak. Under tiden letade A-S skidor åt oss på blocket. Skidor hittades och vi möttes upp i Ryda lite senare. 

Jag har ett nytt kontor, jag installerar mig och insuper den nya kontorsandan, det känns bra! Jag har ett stort fönster ut mot en liten innegård. Precis utanför mitt fönster, kanske en meter bort, sitter en man och jobbar,  med sitt fönster mot mitt. Vi sitter mitt emot varandra och vi ser ALLT vad vi gör (don't pick nose). Det är är ovant! Jag tittar ut, jag ser mannen och jag vill spontant ställa mig glatt och vinka. Jag står emot min impuls och tänker att jag får hold my hourses lite grann. Under veckan som gått på det nya kontoret, har jag på ett liksom fått en relation till mannen mitt emot. Det första jag gör när jag kommer på morgonen är att se efter om han anlänt till kontoret. Jösses, vad tidig han är, tänker jag medan jag slänger av mig jackan, tänder upp och drar igång datorn. I morgon ska han få se på tidig tupp, tänker jag. Min ambition om att komma tidigt, är ständigt närvarande. Lite då och då slänger jag en blick över till mannen och ser efter vad han gör. 

Vi köpte en trådlös telefon till en äldre tant i julklapp. Det ringde nyss och i andra ändan hörde jag en överlycklig tant som hade kunnat ringa på den nya telefonen- utan sladd. Jag sa att vi kunde lägga på, avsluta samtalet, för att jag skulle ringa upp och försäkra mig om att hon också kunde svara. 

Jag tittar på första avsnittet av säsongens stjärnorna på slottet. Ingen kan anklaga Claire för att vara färglös, tillintetsägande eller slätstruken i allafall. Henne skulle man behöva i sitt liv, lite extra krydda i tillvaron. En hatt, lite läppstift och Claire Wikström. Jag gillar glajjerna! Att hon bar sina prylar i en grön tubsocka gör ju bara det hela bättre!Lite Claire-anda skulle vi alla nog må bra av.

I kväll var jag och A-S på bio, En man som heter Ove. Salongen var fullsatt, vi var sist in och fick sitta på extra stolar. Vi hade lite rutinerat, med filt och tandpetare;). Popcorn och dricka köpte vi på plats. Vi skrattade och grät. Efter filmen som vi tyckte var bra, funderade jag på människors olika egenheter. Ni vet, det som gör oss till just oss- särskildheten. Jag funderade över Bs egenheter och jag funderade över mina. Jag kom hem och drog som vanligt igång lite diskussioner. Jag frågade, har jag några egenheterer tycker du, nått som gör mig, till just mig? B funderade och svarade: Ja, du stänger aldrig köksluckor- du stänger inga luckor överhuvudtaget, varken microns, tvättmaskinens- eller tumlarens. Han blev riktigt uppjagad. Du går in med skor, du sprider kläder omkring dig, du packar alltid precis i sista sekund, du badar med öppen dörr och du är jävligt petig när det kommer till att formulera dig i mail(och sådär höll han på). Nu var det ju inte riktigt dit jag ville komma. B frågade aldrig efter sina egenheter, det där som gör honom, till just honom.

Det är söndagsmorgon. Jag tittar på gårdagens avsnitt av Så mycket bättre. Det är Lisa Nilssons dag. Lisa pratar om flickan som hon lämnade kvar i flickrummet men som tar revansch nu, några år senare. Jag funderar på om jag lämnade kvar någon,- och vem? Har du någon du lämnade kvar i flickrummet, ett oavslutat projekt? 

Nu har jag en flytta-utomlands-dag igen. Tänk er att under ett år- eller halvår, flytta utomlands hela familjen. Jag tycker det känns så lockande, ett äventyr! Det är inte så att inte trivs med mitt liv här- jag trivs med mitt liv och min vardag men det betyder inte att jag inte vill se något annat. Det finns mycket att uppleva! Men det är inte utan att det krävs planering när man har familj, hus, jobb och företag. I min värld tänker jag att man kan hyra ut rubbet under perioden man är borta. När man kommer tillbaka hoppar man in i sitt liv igen- hoppa av och hoppa på. Låter det inte fantastiskt? Det finns ju faktiskt de familjer som gör sånt här och jag tycker att det är så häftigt! Finns det kärlek, trygghet och värme är det mesta möjligt. I alla fall i min värld.

Jag står och tittar ut lite slött genom fönstret. Jag ser att något rör sig hos grannen. Jag anstränger mig och tittar lite till. Min granne har någon form av bootcamp. Det rullas runt och hoppas upp och ner och åt sidan. Jag står länge och tittar- i mysbralla och med håret på ända. Jag ringer upp min syster, fort farande ståendes vid fönstret. Jag känner mig passiv och långt ifrån min grannes aktiva och hälsosamma hållning. Jag är frånvarande i samtalet, fullt upptagen av att titta på bootcampen. Jag ser prickar i olika färger intensivt studsa upp och ner. Jag berättar för min syster om aktiviteten utanför mitt fönster. Min syster skrattar. Plötsligt kommer hjorden av de intensivt studsande prickarna mot mig. Jag ser min chans till att fota de små hurtiga och spänstiga  j*arna. Jag blir till mig i trasorna och slänger på luren med min syster i- utan att säga hej då. 

Det finns inget som gör mig så nöjd som när jag har slängt ihop ett gäng köttbullar! Vilken prestation, tänker jag när grytan ställs på bordet. -Maten är klar ropar jag till övriga på ett lite självbelåtet sätt. Men där går gränsen! Potatis serveras med skalet på. 
Maaaaaaaaaaaaaaten är klaaaaaaaar!