sberg

Nu vill jag ha höns igen (gärna lite ankor också). Varje vår kommer den tillbaka, den årliga höns(-och ank) längtan. Jag ser framför mig en fin hönsgård i trädgården. Jag och barnen går och matar hönorna varje morgon och plockar in de för dagen, nyvärpta äggen. Det som får mig att tveka på att skaffa höns är just att hönslustan bara finns om våren. Jag antar att de hönor man skaffar sig också är befintliga på andra tider av året.   
Kanske är det inte så snällt mot hönan att bara tycka om den på våren? Jag antar att den lille hönan behöver kärlek och omvårdnad andra årstider också. Jag har svårt att få till en bild av hur jag och barnen matar hönor under vintern. Nä, bilden finns liksom inte. Jag ser en harmonisk hönbild vår och sommar, hur de frigående hönsen går och pickar, sprätter och njuter av livet. Vinterbilden består av en ihjälfrusen och tidigare, innan den dog, mycket hungrig höna. Nä, det går inte. Det blir inga hönor. Kan jag ordna vinterskötsel och förvaring så kanske. Ankorna? Ja, min blid av ankorna är också årstidsberoende. På våren och sommar simmar de runt livsglada, plaskande och kvackande i vår damm. På vintern kvackar de inte längre. De simmar inte heller. De är fastfrusna och livlösa i dammen.



Jag tror det är detta som kallas självinsikt?