sberg

Jag ligger i badet och funderar över livet som så många gånger förr. Runt omkring mig möter jag människor som är i färd med att förverkliga sig själva. Jag tycker att det är många som lever ut. Lever ut åt olika håll och på olika sätt. Det ligger i tiden, tänker jag där jag ligger och skvalpar. Alla har storslagna drömmar och visioner och alla gör val, medvetna val. Gud nåde den som gör ett omedvetet val! Man ska ta tillvara på livet. Det kan ta slut, livet. När som helst. Alla pratar drömmar och passioner. Själv är jag tom. Jag tycker inte riktigt jag når några drömmar. Då och då gnistar mitt inre till och lyckan rusar genom kroppen, då och då. Snabbt och flyktigt. Livet lunkar på. Kanske är det så livet ska vara, kanske inte. Kanske är det upp till var och en, kanske inte. Jag blickar inåt där jag ligger i badkaret, nersjunken i en decimeters vattendjup, jag ser inte så mycket. Blott ett par halvt porösa och lite lea-lösa bröst. De vilar tryggt och stadigt på magen. Med åren har de liksom gjort sig hemmastadda och slappnat av lite grann. Jag ser inga storslagna drömmar. Jag funderar på vad jag ska ta mig till med mig själv och min framtid.

 

Jag ligger i badet, med öppen dörr. Björn kallar mig för kotrollfreak. Han hävdar att jag måste ha dörren öppen just för att jag ska kunna se ut och kontrollera allt som sker utanför badrummet. Kanske ligger det något i det han säger, kanske inte? Jag ligger i badet och ropar ut:


-Bjööörn?! Inget svar men jag gör ett nytt försök, nu med en extra betoning på Ö:et, först upp och sen ner.

-Bjööör´nn?! -Har du tänkt på det här hur du ska leva ut?! Hur tänker du? Åt vilket håll ska du styra din kosa?!


Jag gör vad jag kan för att involvera min vän i mina tankar och om möjligt, lätta på trycket av frustration och om möjligt lassa över en säck på Björn. Min vän gör allt för att undkomma, han anar djupt vatten trots mitt befintliga badkarsdjup på en decimeter. Jag pratar med min vän utanför dörren, som uttalar ett; mmm, då och då. Frustrationen växer där jag ligger i fisljummet badvatten. Jag försöker dyka ner men det går inte, vattnet är för grunt. Jag får ett av mina vardagsbryt och utbrister i något som min faster skulle ha kallat primalskrik;


-Hur fan ska jag leva ut då?!?!?!?!?!

 

Jag skakar ur lite euroshopperschampo från en gammal flaska på badkarskanten. Björn svarar;


-Mmm, jag är säker på att han inget hört, lika bra det, tänker jag.


Jag lugnar ner mig och upptäcker att vattnet jag ligger i är kallt. Brösten har kvicknat till i den mån de kan. Jag fyller på nytt varmt vatten, jag sjunker ner, doppar huvudet och försöker inta mitt perspektiv. Det går nog inte att tvinga fram några storslagna drömmar. De kommer när de kommer, om de kommer.