sberg

Nu är det snart tid för oss att sjösätta vårt skepp. Noel döpte vår båt för några år sedan till Vit. I båten har vi spenderat många soliga stunder. Jag minns när Noel var liten hur han gick och la sig i båten, under en av sitsarna för att sova middag, då vi gått i land på någon ö. Han låg där och somnade till kluckandet från vågor som slog upp mot land. Själva upplevelsen av att vara där på ön med Noel sovandes i båten påminde mig om filmen, den blå lagunen. Att se Noel sova där på golvet i båten gav en känsla av att vara strandsatt.

Jag och Björn var nyss ute och åkte i bilen. På vägarna drogs båtar efter bilar mot vatten. Vi hamnade bakom en alldeles ny, mycket exklusiv båt. Det glimmade om båten där den sakta och försiktigt drogs fram. Björn höll ett respektabelt avstånd och vi båda stirrade på båten. Dyyyyrrrrrrrrt, var tanken.

Av någon anledning så kom vi in på skepparexamen. Jag sa till Björn att det hade varit roligt att ta examen. Det vore bra att veta hur man för sig ute till havs. Vi för oss, men utan någon större kunskap om regler, uppmaningar och dylikt. Ibland händer det att vi går på grund. I tanken såg vi oss själva i rollen som kursdeltagare och fantiserade vidare över vilka som skulle vara där. Framför oss såg vi mycket eleganta och välrustade människor med stora värstingbåtar i sin ägo. Den ena sailern efter den andra skulle skräppla över båten där hemma. Störst, bäst, snabbast och ... Funderingar tog vid över hur vi skulle bete oss när allas blickar skulle vändas mot oss, i frågan om vår.




Portabel båt


Vi fnissade i samförstånd där vi satt bak båten. Sen åkte vi hem.