sberg

Nu har jag skrattat så att jag trodde att jag skulle dö. Det var ett skratt blandat av förvåning och panik. Låt mig berätta!

Jag håller just nu på att sy en klänning till Elsa. Nej, jag kan inte sy men jag blir pysselsugen ibland. Nåväl, jag saknade några knappar och tänkte sticka iväg och köpa det. Jag rusade, i all hast, ut till bilen. Jag backade och vände på vår vändplan och drog vidare till affären. Någonstans på sträckan kastade jag en titt i backspegeln. Jag gör det inte särskilt ofta, så jag var nästan framme när jag tittade. Vad får jag se?


Jag fick se en stor kärra efter bilen med en devaltsåg och brädor på!!! Här har jag alltså backat och vänt utan att märka något. Jag fick panik. Resultatet av paniken som uppstod var ett skratt. Ett hysteriskt skratt. Jag ringde till Björn som hörde mitt anfall i luren.

-Vad fan har du gjort, sa han!

-Jag vet, fick jag ur mig. Jag kör med kärra. Jag kan inte köra med kärra. Vad fan gör jag nu?

-Vänd inte, svarade Björn.

Allt gick bra som tur var och jag är hemma igen. Phu, att jag inte gjorde en liten fickparkering säger jag.

Nu kan jag köra med kärra:).

Dagens skratt!