God morgon!

Hej på er! Här sitter en mamma med håret åt alla håll! När jag kom upp idag hörde jag Björn säga;

-Åh, nä men har moderkakan kommit upp! Jag kom upp med släpande steg.

Noel säger sekunden efter;

-Åh, nä men har moderskeppet landat!

Kärt barn har många namn, konstaterade mamman och hällde upp sitt morgonkaffe!



Jag har haft några märkliga veckor av påsmygande tviveltankar här hemma. Som ni vet tog jag min examen när Elsa kom. Jag släppte allt som hade med utbildning att göra och gick helt upp i vår lilla tjej. Något jag såklart inte ångrar. Nu har så att säga jobbverkligheten slått till mig i huvudet lite grann =P! Jag har frågat mig själv vad jag egentligen lärde mig under min utbildning och hur jag ska anväda min kunskap så som vart jag ska utöva den. Utbildningen jag gick är jag nöjd med. Jag har lärt mig en massa men tyvärr ingick ingen praktik. Detta gör mig envingad. I can´t fly! För att kunskap ska förankras krävs teori och praktik. Jag har i stort frågat mig själv vad jag läste egentligen! Ingen rolig tanke. Ingen rolig känsla heller för den delen. Detta har gjort att jag inte längre bloggar om kvällarna. Jag läser =)! Jag läser skolböcker =). Kom tillbaka kunskap! Kom tillbaka! Hehe! Men som jag sa, teorin finns där så kanske jag behöver göra en problemlösning av andra ordning=P. Jag behöver fixa en praktikplats för att tillägna mig hur det teoretiska ter sig i praktiken. Detta för att själv ge mig lite trygghet. Alternativt förlita mig på att allt kommer när jag väl börjar jobba. Nåväl, jag får göra en plan för att lugna mig lite. Lägga ner mina paniktankar och ägna mig åt mina barn och ta tag i detta när tiden kommer. Ibland vill jag bara dra täcket över huvudet och vara en lite bebis =). Det är inte alltid lätt att vara vuxen och tackla allt som kommer med det, så som krav och ansvar. Nu är jag ingen liten bebis och den taktiken att leka bebis fungerar inte riktigt. Jag får snällt borsta av mig dammet och ta mig i kragen.



Skratt och gråt!

Sberg


Kommentarer
Postat av: Jessica

Du är inte ensam om att känna så här, mitt första år som lärare gick jag och tittade mig över axeln och undrade när jag skulle bli "avslöjad" som en bluff. Nu har det gått snart 4 år och jag har fortfarande inte blivit avslöjad hahaha. Förstår att du känner som du gör men det är nog en ganska naturlig känsla.

2010-02-02 @ 21:21:26
URL: http://lantisliv.blogg.se/
Postat av: Sofia

Du anar inte vad dina ord värmer Jessica! Jag hoppas att du har rätt för usch vad jag känner mig förvirrad! Kramar =)

2010-02-03 @ 13:47:50

Glöm inte att skriva ett par rader!

Jag heter::
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hälsa på mig här:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0