sberg

Ingen annan.


I går åkte jag till tandläkaren. Jag hade bråttom och skyndade i vanlig ordning. Som alltid rusade jag upp för trapporna. Jag rusade en våning, två och jag rusade tre. Med andan i halsen öppnade jag dörren in till tandläkarmottagningens väntrum. I väntrummet satt ingen. Stolar och soffor ekade tomma. Väntrummet som annars brukar vara fyllt av sorl, nervösa blickar, tvekande leenden och ljudet från prasslande veckotidningar, var tyst. Det var spöklikt ljudlöst. Jag satte mig ner och jag andades ut. Jag kastade en blick på klockan som visade min avtalade tid på minuten. Jag pustade ut och kände en viss stolthet över att vara i tid. Det var tyst och tomt. Det enda som hördes var ett taktfullt tickande från klockan på väggen. Tick, tack, tick, tack... Jag blev otålig av tystnaden som till en början varit behaglig. Jag kände mig ensam där jag satt, i ett av hörnen, i väntrummet. Dörren in till mottagningen var stängd. Receptionen likaså. Jag kände mig som den enda överlevande i en jättelik katastrof. Fantasierna skenade iväg. Tandläkarna kanske hade fått svininfluensa, tänkte jag. Att jag skulle ha fel tid och dag slog mig inte. Eller jo... Efter tjugo minuter ringde jag min sambo och frågade efter tid och dag. Jag hade tagit fel på datum.

Vad är mest sannolikt? 

Att svininfluensan har lamslagit en hel tandläkarmottagning?

Sberg tagit fel på tid och dag? 

Ja, frågar ni mig, Sberg her self, är det ett klockrent svininfluensafall med Sberg som den enda överlevande!


Det är andra gången detta händer på kort tid. Kommer ni ihåg senast på bvc? Usch vad trött jag blir på mig själv. Men det var ju en trevlig upplevelse att sitta i ett tomt väntrum =P!