sberg

Nu är jag lite nyfiken vad ni har för syn och inställning till åldrande generellt och att åldras. Vad har ni för bild av att åldras? Något ni ser fram emot eller något ni fruktar. Ser ni en bild av bitterhet och hängande bröst eller ser ni ljust på åldrandet? Två stereotypa bilder, om man får hårddra, stöter man på här och där. Den ena bilden är mörk och avslöjar hur allt har gått utför och att allt försämrats med åren, den andra vittnar om en ny slags nyfikenhet inför nya utmaningar och faser där nya sätt att se på kanske gamla saker dyker upp. Detta är väl en något förenklad bild av hur det kan se ut men bara för att få er att förstå vad jag menar. Givetvis kan man studtals vara neråt och se mörkt på sin situation men också tvärtom i olika situationer. Givet är man inte bara bitter eller intem, utan vi alla består av ett flertal nyanser som varierar hela tiden osv. Men om man får vara krass och hårddra lite vad har ni för tankar om åldrande? Vad möter ni för erfarenheter och vad är era egna?