sberg

Nu sitter jag framför malou och konstaterar att jag är sockerberoende! Jag kan bli så trött på alla diagnoser som ställs överallt! Kalla det försvarsmekanism men jag tycker att man ska göra det som får en att må bra inom rimliga gränser förstås. Det finns gränser och resonomanget är inte hållbart men jag tycker ändå att det är för mycket diagnoser som ställs hela tiden. Diagnos hit och diagnos dit. Vi är inget annat än beroende eller sjuka. Herre gud man kan fråga sig om det finns någon diagnos man inte har. Ja, man får ta till sig det som passar och vända sig mot det andra. Vetenskapen är inget att förlita sig på då det ena resultatet motsäger det andra. All forskning är färgad. Det finns olika skolor som visar på olika sidor. Nya resultat presenteras hela tiden. Nutidens problem. Det är en orimlighet att sätta sig in i alla experters olika röster. Tänk vad man lever motsägelsefullt många gånger =). Det gör inget för man kan inte göra mycket annat säger jag. Man får hänga med så gott man kan och leva på det sätt man tycker och tror är rätt för en själv. Att många röster hörs är ju bra! Ingen blir ensamrådande och kan på så sätt inte heller ha ensamrätt på sanningen.

Jag är medveten om att jag uttrycker mig plumt och lite rörigt nu men jag skriver fort och har ingen lust att göra en uppsats. Diagnoser är inte bara av ondo utan hjälper de fakto många. Jag menar bara att vetenskapen är en djungel som är svår att orientera sig i tror jag... Vad någon kalla sjukt kallar någon annan friskt. Oj vad rörigt jag skriver. Skitsamma!

Vem sätter orden genom vilka vi förstår oss själva?