Älska mig!
Nu sitter jag på Draken i Göteborg i väntan på Alex Schulmans show, Älska mig. Precis när jag kom slogs jag av hur många unga det var bland de besökande, men allteftersom salongen fylls på, ser jag att det är en ganska blandad publik. Vad är en typisk schulman publik, frågade vi oss innan vi tog plats. Det gäller att ta tempen vet ni.
Sberg, hög av förväntan.
Äntligen...
Dagen har bjudit på sol, fågelkvitter, värme, sussibubbfika, altanhäng, kaffe, lek, träning...
Mer sånt!
Sol och fågelkvitter.
Jag vaknade tidigt av solen och ett livligt kvittrande utanför idag, underbart! Klockan är 7.00 och jag är uppe med tuppen.
Ha en fin dag hörrni!
Darth Vader - Dark Väijder
Efter att Elsa kom hem från förskolan har hon lekt Dark Vador. Alltså inte Darth Vader.
Elsa har sprungit runt och sett farlig ut samtidigt som hon har uttalat Dark Väijder. När hon läste för sin docka handlade den om Dark Väijder.
Vad är Dark Väijder, frågade jag Elsa. Till svar fick jag;
-En bil.
???
Man vet aldrig innebörden bakom ord.
Svåra kulturfolk...
Björn burkar alltid sucka åt vad han kallar för svåra kulturXXXXR. Dessa svåra kulturXXXXR hörs och syns enligt Björn på radio och tv, ofta i de kanaler som varit med sedan urminnes tider. När jag ber Björn beskriva lite mer utförligt, exakt vad han menar med, svåra kulturXXXXR kommer ord som dramaten, teater, modern kost, instalation, feminist, dryghet, miljörävar, åsiktsmaskiner, bokmalar, känslor, konstnärskap, clownkläder i starka färger, mycket hår överallt. Ibland, i förbifarten kan jag höra Björn säga; det där är en sån där svår jävel, åt någon på tvn eller någon mötande.
De som bäst passar in i mallen och utgör prototypen över svåra kulturXXXXR är de personer som säger sig spela teater. När Björn hör något i stil med dramaten, replik eller inlevelse med känsla, får han något svart i blicken och ansiktet bleknar.
När vi åt frukost idag frågade jag Björn om han skulle kunna tänka sig att spela teater. Under veckan som gått har jag mött människor som spelar teater och blivit lite intresserad av hela grejen. Hur kommer man liksom på idén, om att vara med i en teater, eller att regissera en? Alla mina olika frågeställningar häröver mynnade ut i frågan över hur man egentligen kan veta vad man tycker om att göra eller är intresserad av, utan att ha provat. Hur kan björn vara så säker på att han inte gillar teater när han aldrig har provat? Som man brukar säga till barnen, man måste smaka på maten innan man kan uttala sig om smaken... Vid frukostbordet frågade jag Björn om han inte skulle börja i teater, vem vet han kanske skulle göra sig som en dramatisk rollinnehavare och tycka att det var riktigt roligt.
Björn fick nått i blicken.
Sberg lever och pratar flow.
Bild: Brännö.
Igår var jag hos en vän på middag. Under middagen hörde jag något om en Sberg, vem är det, tänkte jag och tyckte att namnet, på något sätt, verkade bekant. Sen kom jag på att Sberg, det är ju jag. Jag sitter och tänker på hur road jag har varit genom bloggen, vilken tillfredställelse det har varit att skriva och greja med bilder och att få respons. Ibland kan jag längta efter tiden då lusten och inspirationen över att blogga och skriva var som störst, det är en härlig känsla det där med att ha inspiration som man får utlopp för, ni vet att komma in i ett flow när allt runt omkring försvinner och du är i ett totalt fokus. Jag tyckte att jag gjorde det genom bloggen, kom i flow-et.
Hur kommer du i flow-et?
//
Sberg.
