sberg

Det är söndagsmorgon. Jag tittar på gårdagens avsnitt av Så mycket bättre. Det är Lisa Nilssons dag. Lisa pratar om flickan som hon lämnade kvar i flickrummet men som tar revansch nu, några år senare. Jag funderar på om jag lämnade kvar någon,- och vem? Har du någon du lämnade kvar i flickrummet, ett oavslutat projekt? 

Nu har jag en flytta-utomlands-dag igen. Tänk er att under ett år- eller halvår, flytta utomlands hela familjen. Jag tycker det känns så lockande, ett äventyr! Det är inte så att inte trivs med mitt liv här- jag trivs med mitt liv och min vardag men det betyder inte att jag inte vill se något annat. Det finns mycket att uppleva! Men det är inte utan att det krävs planering när man har familj, hus, jobb och företag. I min värld tänker jag att man kan hyra ut rubbet under perioden man är borta. När man kommer tillbaka hoppar man in i sitt liv igen- hoppa av och hoppa på. Låter det inte fantastiskt? Det finns ju faktiskt de familjer som gör sånt här och jag tycker att det är så häftigt! Finns det kärlek, trygghet och värme är det mesta möjligt. I alla fall i min värld.

Jag står och tittar ut lite slött genom fönstret. Jag ser att något rör sig hos grannen. Jag anstränger mig och tittar lite till. Min granne har någon form av bootcamp. Det rullas runt och hoppas upp och ner och åt sidan. Jag står länge och tittar- i mysbralla och med håret på ända. Jag ringer upp min syster, fort farande ståendes vid fönstret. Jag känner mig passiv och långt ifrån min grannes aktiva och hälsosamma hållning. Jag är frånvarande i samtalet, fullt upptagen av att titta på bootcampen. Jag ser prickar i olika färger intensivt studsa upp och ner. Jag berättar för min syster om aktiviteten utanför mitt fönster. Min syster skrattar. Plötsligt kommer hjorden av de intensivt studsande prickarna mot mig. Jag ser min chans till att fota de små hurtiga och spänstiga  j*arna. Jag blir till mig i trasorna och slänger på luren med min syster i- utan att säga hej då. 

Det finns inget som gör mig så nöjd som när jag har slängt ihop ett gäng köttbullar! Vilken prestation, tänker jag när grytan ställs på bordet. -Maten är klar ropar jag till övriga på ett lite självbelåtet sätt. Men där går gränsen! Potatis serveras med skalet på. 
Maaaaaaaaaaaaaaten är klaaaaaaaar! 

Jag tittar på tavlan och hör Annika säga: 
-Va?

Sitter (äntligen) i bilen på väg till Göteborg. Efter duschen upptäckte jag att ansiktskrämen var slut- tog fotkräm.... Håll tummarna för att tår inte växer ut i pannan.... 

-Mamma, rullar sig varulvar i bajs.Varulv- en sorts räv.

Efter jobbet igår åkte vi till vårt lokala konserthus. Kulturskolan firade 50 år och barnen höll i en konsert. Det var så fint! Ett helt konserthus fullproppat av kärlek. Ni vet den här känslan av att alla får vara med. Det var olika barn i alla dess färger och former som spexade, sjöng och dansade. 
Fina ungar! 

Jag har precis hämtat upp på skolan efter jobbet och är på väg hem. E sjunger, sjunger och sjunger. Jag lyssnar och tänker att vi har fått små sångfåglar. Jag tänker på att jag själv kommer från en sjungande familj- om än hellre än bra, och funderar på om det går i arv. 

Nå, vad har du för arbetsuppgifter? Lön? Utbildning? Ålder?