sberg

Hoppas att ni alla har en härlig midsommarhelg!

 

 

Vi har det bra, en skön helg med sill, potatis, jordgubbar och sommarblommor. Jag var ute och joggade sent i går kväll, jag var helt ensam ute och det var en udda men skön upplevelse att spendera en midsommaraftonskväll på det sättet.

 

 

Jag vet inte men, jag tycker allt oftare att jag känner mig hungrig på upplevelser. Jag har ett stort behov av att uppleva saker. Jag vill få ut det mesta möjliga i varje situation jag möter. Låt mig säga såhär, jag vill klättra i berg, testa hastighetsgränser, spela hög musik, dansa, lukta på blommor, paddla kajak, nakenbada i regn, göra vandringsresa, ha en utedusch i trädgården och detta med öppna sinnen. Ni förstår själva, det tar på krafterna. Jag funderar över vad den här upplevelsehungern kommer sig. Jag ser mig omkring i min omgivning och grejen verkar inte ovanlig.

 

Vad säger ni, betyder detta att vardagen är för inrutad, är det en åldersgrej eller ligger upplevelsehungrandet helt enkelt i tiden? 

 

Låt mig berätta om gårdagens grill. Det var en stillsam kväll, jag och Björn var själva uppe och ute på altanen, den svenska sommarkvällen stod i full blom. Vi kuttrade under vårt parasoll, intill den värmande grillen. Vi tittade på det saftiga köttet som låg på grillen, på varandra och den perfekt glödande kolen.

 

 

Vad bra vi har det, tänkte jag. Sedan gick det fort...

 

 

Jag sitter med kaffekoppen och funderar på vad vi ska hitta på idag. Jag vill bara vara hemma och vara ledig tror jag, dra benen efter mig. Veckorna blir lätt inrutade, mycket för att få plats med allt det där man vill göra, och då är det skönt med obokad tid, tid till att göra det som faller en in. 

 

Jag går på en skogsstig utanför Läckö slott. Jag möter en syn som påminner mig om barns innovation, de är verkligen kreativa!

 

 

Men gud vilka feschliga hjul sa jag, till Björn när vi passerade en cykel på en promenad i Malmö. Jag stirrade på hjulen och tänkte att ett upphopp på den där och luften i däcken är ett minne blott. Snacka om att få ont i räven, sa vi när vi fick syn på sadeln. Jag såg framför mig en cykeltur med både ont i räva och punka. Jag och Björn stod länge och blegade på cykeln, hjulen och på sadeln. Jag klämde en bild.

 

 

 

Promenaden fortsatte och några kilometer senare hörde jag någon;

 

-Hallå, hallå, gör du ett repotage?

-Repotage? 

 

Jag tittade frågande på honom och sedan såg jag cykeln. Det var mannen med cykeln som trodde att jag gjorde ett repotage om hans cykel. Jag frågade om han hade ont i baken. Det hade han inte för det var något läder som formade sig efter rumpen och tydligen var cykeln speciell, han berättade länge och väl om den.