Rädd.
Den som lever får se.
Jag har ju övat på ridning och tillhörande grejer hela morgonen.
Sberg smackar påt...
Här säger jag något i stil med smack, smack. Jag säger inte smack, smack, men jag gör något smackliknade ljud med läpparna. Det är lite svårt att förklara i skrift men lätet som frambringas ska liksom mana på hästen att öka takten.
Här gör jag brrrrrr med läpparna. Läpparna liksom dallrar mot varandra. Jag blåser ut luft med munnen stängd så att säga. Detta ska på något vis få hästen att stanna.
Jag mår inte dåligt på det här alls. Jag tror att jag mår skitdåligt. Jag vill liksom lite kräkas. Vad fan har jag gett mig in på?
//
-Sberg soon upon a horseback!
-Sberg shitscared!
Kära Vänner och Kamrater!
TÄNK PÅ MIG!
Dubbelgångare.
Sofia: Dubbelgångare?
Björn: Jag hon såg precis ut som du. Noel trodde som jag, att det var du.
Sofia: Jaha, var hon snygg då :P?
Björn: Nä.
Are you ready?
Här sitter jag nu och förbereder mig inför ridningen. Jag känner mig taggad. Jag har kämpat hela förmiddagen med att skapa en mentalbild av mig själv som en framgångsrik ryttare. Det har varit mycket svårt och bilden har mest bestått av en massa missöden. Jag har bland annat sett mig själv hänga under hästen i full galopp med ett redigt och krampaktigt tag om hästens mage. Jag kämpar för livet för att inte åka av. Ser ni hur jag hänger under hästen? Hjälmen har liksom hängt på sned och spånet i ridhallen har liksom prytt mitt skräckslagna ansikte. Jag hänger med hjälmen på send under hästen med ett ansikte nergäggat av ridhusspån. Nu efter ett antal youtube filmer om ridning kan jag se mig själv på hästen. Jag sitter där rakryggad med en lätt bakåtlutad stil. Jag trampar ner hälen i stigbygeln som jag också pressar mot hästen. Jag har cowboyhatt och cowboystövlar. Jag kastar också lasso.
Kanske sista gången.
Nu undrar ni kanke vad den här eventuella bortgången grundar sig i?
Jo, det är så att jag ska ta mig till ridhuset för ridning i morgon. Min syster berättade att hon skulle utöva denna aktivitet som friskvård. Vem vill inte bli frisk egentligen, frågade Sberg sig själv, och bokade sig en tid också. Sedan kom hon ju förstås på att om hon dör, så är ju inte att vara frisk fullt så aktuellt och då blir ju den här hälsoresan eller friskvården lite ogjord så att säga.
Nu sitter jag här och känner mig lite ambivalent inför morgondagens sport och friskvårdsaktivitet. Jag sitter här och tänker tankar som innehåller begrepp som: leva, dö, frik, sjuk, hälsa, häst, stor, vild, galen... I samma stund njuter jag oerhört av min cola och choklad, i tron att jag ska dö i morgon.
Njut medans ni kan, säger Sberg och njuter.
Njut medans ni kan, säger Sberg och göttar sig.
:)
Sberg, ambivalent whit her feet on the table.
Plopp!
Jo, jo det gör hon för fulla muggar! Hon lever och hon står i.
Hur har ni det alla? Här en fin höstdag ute:). En stor sol och en klarblå himmel. Jag har just varit i skogen och sprungit. Underbart!
Mitt bloggande har varit obefintligt det sista och jag har inte riktigt haft någon inspiration eller lust. Då får man bara låta det vara, något jag är bra på, nästan alltid;). Det sägs att den kommer när den kommer, precis som med kärlek ni vet. Lust, precis som kärlek, kan man inte styra över. Nej, nej. Den, kärleken eller lusten, kommer när den kommer. Bara sådär. Huxflux. Den ploppar upp här och den ploppar upp där. Hur som helst, när den själv vill. Plopp! Plopp! Plopp! Ploppplopp! Ploppploppploppplopp. Ploppiploppplopp plopp!
Plopp!
Hallå?!
Ska jag inte ha något att säga till om eller?
Ska jag bara sitta här och vänta på att det ska ploppa till någonstans?
Nääe, säger jag!
Nu ska det nog fan ploppa te!
Nu kommer du fram förbannade lust, annars jävlar alltså!
Sberg leter lusta...
Köpa lusta?
Sberg ber om ursäkt för dåligt språkbruk!
Väl mött:)!
Skoljogg.
Vilken morgon!
En bra dag trots starten:)!
7 km idag!
I bilen påväg till skogen spelar jag musik jättehögt. Det triggar mig och gör mig riktigt sugen på ett pass. Undra vad folk tänker när jag dundrar förbi? Man får hitta sina knep som sätter fart på lusten:). Väl i spåret springer jag utan musik, lugnt och skönt.
Under rundan brukar jag möta en tant. Vi tycks ha samma motionsschema hon och jag. Tanten är i 80-års åldern och hon går alltid med stavar. Hon ser glad ut där hon går. Alltid när vi möts så säger vi;
-hej, hej, med ett igenkännande leende.
Jag känner en sån samhörighet med damen efter allt hälsande, nästa gång ska jag fråga om jag får lov att bjuda henne på en kopp en kaffe;).
Nu ska jag äta min mycket delikata kvällsmat;)!
Hoppas ni har det bra!
På återseende!
// Sberg
Alla är vi barn i början!
Vissa hela livet.
Jag har som nämnt tidigare börjat ett jobb (jag nämner inte med vad eller vart av ren princip). Det är kul att komma igång igen men jag ska ärligt säga att jag känner mig som en skrämd, och mycket förvirrad, katt som stryker längs väggarna. Bokstavligen tror jag inte att jag "styker mig", men bara för att ge er en bild av det hela.
Ser ni mig strykandes längs väggen? Oj, vad jag stryker! Jag kallar det det hela: strykalängsväggensyndrom.
Jag kan inte låta bli att skratta åt mig själv och mina - börja - på - nytt - syndomer - , lika skrämmande som roande tycker jag. Det är roligt och spännande men lite besvärande. Ni vet den där känslan av att inte ha koll, att inte veta vart man ska, eller vad man gör. Jag ser mig själv som en pryo från klass 4H=P. Jag minns att jag kände såhär i början då jag blev student också. Det tar ett tag innan man finner sin plats och innan man landar. Helt naturligt, säger jag. Alla har olika lång sträcka innan allt faller på plats. Det ska bli spännande att se om startsträckan blir kortare efter varje byte man gör, eller om det ter sig ungefär likartat från gång till gång. Det är spännade att ha sig själv under lupp! Ibland gillar man vad man ser, andra gånger vill man lite avlida. Huvudsaken är att man ger sig en klapp på kinden, lär sig något nytt och ser framåt. Ur varje erfarenhet man gör, kan man ta med sig något. Tänk på det, se det ni möter som en erfarenhet och en utmaning. Ibland går det bra, ibland går det åt skogen. Alltid lär man sig något!
Sberg very happy but a litte bit flat and stuck upon the wall!
Slit och släp!
Dagen.
Dagen började med bingo i skogen. Jag vann ingen choklad och förlorade tipsfrågorna. Vad säger man? Jo, att det var meningen. Efter bingon, fika hos oss. Efter fikat, jogging. Efter joggingen, kom Harry. Efter Harry åkte vi till Mirakelmalin och åt middag. Det bjöds på köttbullar och potatis:). 
:)
Godmorgon!
Jag sitter här, i stortrosa framför datorn, med kaffekoppen i handen. Resten av huset sover. Jag dricker mitt kaffe med andakt :). Snart blir det andra ljud här i källan, än det från radion som nu ljuder. Snart kommer Noel upp i sina kallsonger, med håret på ända. Han kommer upp och går till bollen som ligger här brevid. Han sparkar bollen mot väggen, som med ett duns smäller i väggen med jämna intervaller. Duns! Duns! Duns! Noel tycker om ljudet. Inte Björn som nu stövlar upp, han också i kallsonger, och påpekar att man spelar boll utomhus. Nu kommer Elsa. Egentligen kom hon först men hon får komma nu. Elsa kommer upp på stapplande nyvakna små fötter. Håret står åt alla håll och de små ögonen vittnar om ett alldeles färskt uppvak. Elsa säger;
-"Kaka".
Mamman och pappan tittar lite bekymmersamt på varandra. Elsa stapplar vidare till sin mamma. Hon sträcker sina armar upp i skyn, mot mamman och säger;
-"Kom!"
Duns! Duns! Duns! Spela inte fotboll inne! Kaka! Kom! Duns! Duns! Duns! Spela inte fotboll inne! Kaka! Kom!
Vet ni?
I love it =D!
Nu säger vi godmorgon och sätter oss till bords!
Hoppas nu inte jag orsakade att någon satte kaffet i halsen :)!
God morgon, säger jag och önskar er en fin dag!
En underbar joggingtur!
Hoppas ni har det bra :). Jag har tappat mitt bloggande lite, men hoppas att lusten ska komma tillbaka snart.
Många kramar från mig!
Fått det hela om bakfoten
När blomningen är över, blommar den.
-Å vem är det här då?
Vårdcentralen, en lekplats.
Det bästa Elsa vet är att springa fritt i vårdcentralens korridorer. De flesta barn vill åka till en lekplats. Inte Elsa. Hon åker till vårdcentralen.
Oj, vad det går, säger Elsa!
Elsa springer till kissekatten i korridoren och säger, Nisse!
Vår katt hemma heter Nisse. Jag förmodar att Nisse, av någon konstig anledning, gillar liknelsen. 
Nu springer Elsa till bilen.
Hon åker till Noel på fotbollsplanen.
Sedan åker hon till Beata, "Data".
"Data" stod vid vägkanten. Hon hade blivit musiker och affärsman.
-Betala och hör en sång, beordrade Data och Datas vän! Två kronor stoppades i muggarna sedan spelades det vilt! Ville vi höra mer skulle vi stoppa mer pengar i muggarna. Sbergs pengar var slut och musiken tystnade.
Nu är jag trött och skulle kunna döda för en cola. Jag blundar och hör ljudet från drickan när man vrider upp korken... Pshyyyyyzzz zzz zzz zzz. Nu åker jag och köper en.
Hej!
Min mammaledighet är över.
Idag är min mammaledighet över. I dag är dagen då jag ska lämna mitt hem för att åka och tjäna brödlimpor igen. Nu ska jag alltså äta frukost för att snart bege mig till jobbet... Var sak har sin tid.
Gulp.
Hur ska det gå, tänker sig Sberg?
Ungavuxna utanför arbetsmarknaden!
Utbildning och flera års dokumenterad erfarenhet krävs.
Utöver utbildning krävs många års dokumeterad erfarenhet. Här blir jag upprörd! Jag ställer mig frågande till denna ekvationslösning. Hur är detta möjligt? Hur kan de nyutexaminerades ryggsäckar ha ett innehåll av erfarenhetsbaserade meriter utan att ens få tillträde? Jag frågar mig vidare hur blir det den dagen då den offentliga sektorn drabbas av stora pensionsavgångar? Tittar vi vidare på vad som händer med ungavuxna då de ställs utanför arbetsmarknaden inser vi snart de vinster, ett förändrat rekryteringssätt leder till.
Usch på er rekryterare där ute! Ta ert ansvar och introducera våra ungavuxna där ute!
Over n out!
//
Sberg very tired!
