sberg

Jag har en teknik som jag skulle vilja dela med mig av. Som alla mammor och pappor och alla andra vet, möts man ibland av dåliga nerver. Ibland kan vardagen, och allt vad det innebär, driva en till vansinne. Det blir ibland för mycket. Bägaren rinner över och man känner att ett nervsammanbrott är nära. 

Svetten pärlar sig, man känner hur hjärtat slår, hur blodsmaken i munnen är påtaglig och hur det svartnar för ögonen, en liten tår bränner bakom ögonlocket och... ja, ni kan säkert fylla i mer upplevelser på galenlistan.

Ibland när man har mycket omkring sig eller mycket i tanken, krävs det inte mycket för att man ska känna såhär. Det kan vara enkla saker som utlöser känslorna.

Efter två timmars ivrigt kämpande med läggning kommer, precis när den vakna krabaten stängt sina ögon, katten och välter ner en lampa, den superpigga men jättetrötta bebisen vaknar. Det nyss tystnade skriket tar åter vid. Bebis vill inte sova! Skrik! Man känner ett os. Det luktar bränt. Jäklar! Maten på spisen har bränt vid. Man kommer på att man glömt tandläkartiden. Telefonen ringer och en arg tandläkare befinner sig i andra ändan. Du får under samtalet tag på en penna och kluddar ner ett nytt datum. Pennan funkar inte. Ditt andra barn är hungrit, med all rätt, men maten som skulle serveras till middag är bränd och förstörd. Barnet blir argt och besviket. Mat, mat, mat, skrikt ett hugrigt barn. Mamman eller pappan rotar i skåpen efter annan rätt. En rätt att höfta fram, som man brukar säga. Slut på allt ätbart. Skåpen gapar tomt. Att åka och handla är omöjligt, bebis sover. Hm... Det blir dax för ett toabesök. Mamman släpper på blåsan och pustar ut. Skönt! Toapapper slut. Någon bankar på toalettdörren. Telfonen ringer. Brandlarmet går igång av allt os efter den brända rätten. PIP-PIP-WIIII-WWW-PIP-TUT-RING-RING. Bebis vaknar. Mamma känner huvudvärk, fast på toaletten utan papper. Hon får skaka. Ja, ibland kör det i hop sig lite och man får smaka på lite nerver. Helt värdsliga saker egentligen och ingenting att bli arg på. Det hjälper inte. Men ibland kokar det lite lagom inombords. Det kokar inuti över egna tillkortakommanden.


Hur göra?


Här kommer Sbergs -inte -bli -galen- teknik-.


Föreställ dig i tanken, att du är helt inoljad i matolja. Du ser hur allt som kommer på dig och din kropp bara rinner av. Inget får fäste. Allt rinner av. Allt hålls utanför. Inget tas in. Inget fastnar. Du är hal som en ål. Du ser en bild av dig själv och din inoljade kropp. Du ser och känner hur allt rinner av! Vips, alla onda känslor är borta! Du tar tag i problemen och reder upp allt.

Mycket bra, säger Sberg!


Tänk matolja! Tänk matolja!