En lös ko.
När jag och Elsa åkte hem efter att ha kört Noel till skolan blev vi minst sagt förvånade. På vägen till vår grannes hus gick en lös ko... Vår granne fåra-herden som vi brukar säga har, vad vi vet, bara får därav namnet. Jag och Elsa stod länge och tittade på det lösa djuret. Är det ett får, frågade vi oss. Efter mycket ögongnugg konstaterade vi att det inte var ett får, det var en ko.
Jag övervägde att plocka fram mitt lasso för att ta in kon. Kon kunde bo i vår röda bod, tänkte jag.
Kon slängde ett aggressivt öga på mig och Elsa och satte av mot oss. I skräck och med en skenande puls flydde vi in. Dörren låstes om oss och sedan höll vi oss på ett tryggt avstånd från den lösa kon utanför.
Jag gjorde som alltid när något dramatiskt händer. Jag gjorde vad varje självständig kvinna skulle gjort.
Jag ringde till Björn.
Björn undrade varför jag ringer till honom och vad han kan göra åt saken när han befinner sig på jobbet.
Björn blev sur. Jag blev sur. Jag ringde 500 gånger till min granne fåra-herden. Inget svar.
Jag ringde 114 114. Inget svar. Jag var ursinning över sveriges polis för att de inte svarade.
Jag ringde till Björn igen och var FÖRBANNAD. Björn blev än mer FÖRBANNAD. Björn berättade att jag ringt fel nummer och att nummret är 11414. OK.
Polisen är nu meddelad.
Elsa frågade när hon hörde om polisen:
-Mamma, sitter kon i fängelse nu?
Kommentarer
Trackback
