12 år har gått.
Idag för tolv år sedan dog min pappa. För tolv år sedan förändrades mycket av min tillvaro som jag innan kände till. Innan var jag en charterresenär (för att återknyta till ämnet). Det var en Torsdag och jag minns att jag satt på en engelska lektion. Ute andades Oktober. Jag minns att jag tänkte att om jag bara hade varit hemma och inte varit på den där engelska lektionen så hade inget av det som hänt, hänt. Jag trodde inte att jag skulle överleva den där dagen för tolv år sedan. Jag gjorde det. Jag överlevde och lite till.
Sänder en stor varm kram<3
Det värmer Jennie <3! Jag skickar en stor go kram tillbaka:)
En tanke till er<3 Kommer ihåg det som igår, hade varit o tränat med ann-sofie, lämna av henne... kaos... ont i hjärtat! kraaam
Tack Gabbi, det värmer <3!
En god bamse kram till dej Fia!
Hård varm bamsekram Sofia - ni ses igen!
Saknar honom också,
stor varm kram.
Kram fina ni<3!
Sofia, jag kan aldrig säga att jag förstår hur det känns när ens pappa dör. Och det är jag glad för. Men det berör mig så att jag nu sitter här med tårarna. Min bästa väns pappa dog i augusti och han stod mig nära, då gick det dagar som jag nu i efterhand inte minns hur jag kunde klara. Men jag tror att jag klarade det för att jag hade och har fina vänner och en fin familj. Du och jag har aldrig träffats men jag följer dig nästan varje dag och det jag vet om dig är att du är en otroligt fin, varm och härlig människa. Din pappa är halva du och därför kommer han alltid finnas med dig. Tack för att du delar med dig av ditt liv!
Många kramar från Madde och katten SIgne! <3
<3 <3 <3
Vilka otroligt fina rader jag ser här! Det är ingen dålig omtanke jag möts av!
Tack <3!
