sberg

Oj, vad bra det gick på ridningen! Vi skrittade där, hästen och jag. Skritt, skritt. Skritt, skritt. Vi två, hästen och jag blev till ett, på något märkligt vis. Vi liksom flöt ihop. Jag åkte ihop med hästen. Hästen åkte ihop med mig. Vi två blev ett. Ett stycke människohäst. Mycket vackert måste jag säga, men ändå mycket märkligt.




Tänk att jag talar alltid om hur mycket jag oroar mig innan jag ska göra något. När jag väl har gjort, vad det nu kan vara för skrajsigt, hörs inte ett ljud.

Skärpning, säger Sberg till sig själv och fortsätter med att propagera för safe ride!


Titta vad nervös hon är här. Denna bild tog strax innan Sberg skulle hoppa upp på hästryggen. Nervsammanbrottsskrattet är nära.


Rid säkert, säger Sberg! Sedan sjuger hon:

Jag drar till stallet i stället. 



Carro, jag har träningsvärk jag också!