sberg

I helgen har jag haft migrän! Ett tag ville jag bara avlida faktiskt. Jag spelade död ett tag (jag tror jag spelade för jag är väl inte död?!) där jag låg i sängen med frasen syns inte, finns inte, i min mun. Jag sa också något, där jag låg på sängen, i stil med: jag finns inte. Ser ni något som liknar mig så är det inte jag. Jag finns inte. Trevlig människa den där jag...

I dag har jag i alla fall återuppstått. Here I am i levande befintlighet! Alive!


Elsa och jag var uppe med tuppen! Vi lekte en stund med lilla anna.
Elsa babblade lite och åt en bit av sin vän Anna. Lilla Anna kallas förövrigt för lilla farbrorn av Björn.

      

Toffsar = Lilla Anna    Inga toffsar = Lilla farbrorn  

Hon var nöjd i tio minuter tror jag sedan förvandlades hon från Elsa till gnellsa! Inte nöjd var det. Inte alls faktiskt. Jag försökte med allt men Elsa ville inte vara med. Vart är min, vår, mysbebis? BORTA! Björn kom upp och vi diskuterade hur vi skulle göra för att få tillbaka vår lilla skrolla och hur vi skulle lägga upp vår vardag för att alla skulle trivas. Lite metadiskussion över våra liv och vardag. Efter ett tag kände jag NÄÄé! Nej! Nej! Nej! Nu får det banne mig vara nog med alla toner av moll och orkeslöshet från hela familjen! Bort. Bort. Bort. Schazzzzzz. Här har vi världens finaste familj och så håller vi på såhär. Jag öppnade fönstren och vädrade ut alla negativa vindar för allt vad jag var värd och hoppades på att nya friska glada vindar skulle finna sin väg in i vårt hus. Jag letade fram bärselen och satte Elsa i framvänd. Jag fick på lite skön musik. Knöt en sjal på Elsas huvud. Det var rappare hon ville vara, precis som sin bror, tänkte jag=P. Vi gick till spegeln. Jag frågade damen om hon tyckte hon var snygg. Det tyckte hon. Hon log lite åt sin bild i spegeln. Bra, tänkte jag. Med Elsa i bärsele hängandes på magen dansade vi. Nu jäklar skulle endorfinerna få vakna till liv och smaka på´t! Noel kom upp och dansade han också. Inte björn. Vet ni? Elsa tyckte det var kul. Jättekul. Hon sprattlade energiskt med hela kroppen. Hon blev myselsa igen. Gnellsa försvann! Nu sover den lille rappar´n. Björn tapetserar och jag sitter här. Nu är det bärselen som gäller med en framåtvänd Elsa i! Varför har jag inte gjort det tidigare?



Hoppas nu det fungerar med den och att hon gillar att hänga där i...


Tänk vad lite vindar, musik, sköndans och glada barn kan göra med en avdankad gammal mamma! =) Gammal och gammal men ja, det är så jag känt mig.



Still going strong!

Nu ska jag och Elsa i selen göra tacopaj. Denna serveras med en grönsallad a la örtagård. Gott!