Noel sover så lugnt i hans säng... <3

Ja, då ser han inte så stor ut minsann! Tänk att ett sånt här litet barn kan suga musten ur en!
Den senaste tiden har Noel varit lite av den värsta sorten och jag har sagt upp mig ett antal gånger. Han ifrågasätter och motsätter sig som aldrig förr. Ibland tar kraften slut! Förra veckan sa jag upp mig en si sådär femtio gånger tror jag...

- Mamma!

- Nä.

- Mamma!

- Nä, här finns ingen mamma...

- Mamma!

- Nä

- Mamma!

- Nä,  mamma, vem är det?

- Mamma!

- Här finns ingen mamma.

- Mamma!

- Hon har låst in sig och släng bort nyckeln...

- Mamma!

- Hon har åkt på semeseter...

- Mamma!

- Här finns ingen mamma. Hon har sagt upp sig...

En sång spelades upp, gång på gång, i mammans huvud...

Take me away!




Nu när han ligger där i sin säng ser han ut som den vanlige Noel som känns lite lättare att vara med. Nä, jag tänker inte åka på semester eller säga upp mig. Jag vill inte takas away! Vad skulle jag vara utan min älskade Noel? Jag tänker vara här, precis där jag är!

Förra veckan när vi gick till affären drog han helt plötsligt till med en mycket märklig gång. Benen sprätte åt alla håll, som den stoltaste tuppen i hönsgård. Mössan, ja den hängde på sned. Byxorna, ja de hängde på halvstång. Hårspray skulle inhandlas så som parfym. Oh, undra om jag inte har fått en tonåring här? Nä, det är väl så att han måste få pröva sina små vingar för att så småning om klä sig i de som passar honom bäst. Gör inte vi alla så? Men det är inte alltid lätt att hänga med i svängarna och ibland tryter tålamodet.

Förra veckan fick Noel gå in ensam på en tapp där vi brukar köpa lördagsgodis. Han fick med sig en peng och repeterade innan i bilen vad han skulle köpa. Med lite blandade känslor, stolt men lite osäker, gick han in. Jag såg inte mycket av honom eller hans handlande i affären. Mössan var det enda jag skymtade av honom och den gick omkring där bland hyllorna. En sak såg jag. Jag såg en stolt kille som kom ut med egeninhandlat lördagsgodis. Han berättade stolt för sin pappa att han hade varit inne i affären själv. För att få växa måste man ju få pröva sina vingar.

Puss!

Kommentarer
Postat av: Också mamma

Åhh va fint! Visst är de så, man måste släppa taget lite grann så de får chansen att stärka sig själva!

Inspirerande!

2009-03-15 @ 15:30:33
Postat av: Sofia

Ja, det är så lätt att glöma men ändå så viktigt, att de får chansen att faktiskt stärka sig själva som du säger...



Ha en bra dag!

2009-03-18 @ 08:19:44

Glöm inte att skriva ett par rader!

Jag heter::
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hälsa på mig här:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0