Ormfobi och ormögon...
Noel hade haft en bra skol dag och han berättade att han blivit utvald att vara med i elevrådet =). Herre gud så stor han har blivit! Efter skolan åkte vi förstås till bagaren och köpte fika. Elsa var förstås fikasugen igen. Vi åkte och hälsade på hos min mamma en sväng. Jag stod på trappan till hennes hus när jag såg att katten lekte med något på gräsmattan. Han lekte med något långt som ringlade. Jag gick igenom diverse djur som kunde ha något långt och ringlande på sig; råtta med en lång ringlande svans eller mus med svans men nä. Blodet i min kropp for ner till tårna och vände inte upp igen.
-MAMMA!!!!!!! Jag tror din katt leker med en orm!!!!!! Jag gick likvit in och satte mig i soffan med kalla kårar längs ryggraden. Mamma gick ut och konsterade att det var en orm. Hon blev likt mig lite vit och konstig men gjorde några tappra försök att separera ormen från katten genom att säga några mycket underliga läten och locka med olika sorts mat. Tillslut sprang katten in och tycktes inte ha fått något bett. Nu skulle vi se efter om ormen var kvar på gräsmattan. Ingen vågade. Då kom vi på en lösning. Den ser ni här.
Här åker mamma och Noel upp på gräsmattan i bil för att titta efter ormen. Jag står på trappan och tar kort. Jag ringde till mamma från mobilen och frågade om inte de kunde hämta mig så jag också kunde ta en säker titt på ormen från bilen.
Mamma backar 10 meter och hämtar upp mig.
Här kommer en bild tagen från bilen.
En huggorm!
Mamma tyckte den verkade död men jag som är påläst sa att de är jättebra på att leka döda och sa att hon absolut inte fick peta på den. Hon fick i alla fall över en hink som hon ställde en stor tung sten på. Detta för att katten inte skulle ta ormen igen.
Tillslut kom i allafall räddningen...
Ormen hade gått genom pärleporten.
Jag måste ha ormögon verkligen. Jag har säkert sett 10 huggormar de senaste två åren. Jag lyckas banne mig se dem där ingen annan tidigare sett någon. Det är ju så bra att jag stöter på dem överallt. Jag har ormfobi och ormögon -vilken kombination. När jag åkte hem efter traumat såg jag en till på vägen från bilen.
Det är nog så att man ser det man befarar. Bokstavligen.
-MAMMA!!!!!!! Jag tror din katt leker med en orm!!!!!! Jag gick likvit in och satte mig i soffan med kalla kårar längs ryggraden. Mamma gick ut och konsterade att det var en orm. Hon blev likt mig lite vit och konstig men gjorde några tappra försök att separera ormen från katten genom att säga några mycket underliga läten och locka med olika sorts mat. Tillslut sprang katten in och tycktes inte ha fått något bett. Nu skulle vi se efter om ormen var kvar på gräsmattan. Ingen vågade. Då kom vi på en lösning. Den ser ni här.
Här åker mamma och Noel upp på gräsmattan i bil för att titta efter ormen. Jag står på trappan och tar kort. Jag ringde till mamma från mobilen och frågade om inte de kunde hämta mig så jag också kunde ta en säker titt på ormen från bilen.
Mamma backar 10 meter och hämtar upp mig.
Här kommer en bild tagen från bilen.
En huggorm!
Mamma tyckte den verkade död men jag som är påläst sa att de är jättebra på att leka döda och sa att hon absolut inte fick peta på den. Hon fick i alla fall över en hink som hon ställde en stor tung sten på. Detta för att katten inte skulle ta ormen igen.
Tillslut kom i allafall räddningen...
Ormen hade gått genom pärleporten.
Jag måste ha ormögon verkligen. Jag har säkert sett 10 huggormar de senaste två åren. Jag lyckas banne mig se dem där ingen annan tidigare sett någon. Det är ju så bra att jag stöter på dem överallt. Jag har ormfobi och ormögon -vilken kombination. När jag åkte hem efter traumat såg jag en till på vägen från bilen.
Det är nog så att man ser det man befarar. Bokstavligen.
Kommentarer
Postat av: Sara
Näää Sofia!!
Var detta inlägget nödvändigt???!! Nu tänker jag ALDRIG gå utanför dörren igen! Jag hatar ormar!!! Trodde knappt det fanns några här omkring... BURR! Kommer drömma mardrömmar i en vecka nu! ;-)
Blääää! Tur att du har en så tapper sambo som kunde rädda er! =)
Kram!
Postat av: Sofia
Jag vet Sara! Förlåt =) Här blir det inga mer besök ut till mamma. Här finns inga ormar. Inte hos dig heller gränsen går vid tumleberg och ryda ;) Konstigt hur ormar känner av den gränser men det gör de. Det är jag helt övertygad om.
Kram på dig!!!!
Postat av: Sara
Tack! Nu känns det lite bättre. Jag avskyr verkligen ormar och skulle förmodligen dö på stört om jag såg en ringla omkring i min trädgård!! =)
Trackback
