En självutnämnd meteorolog, eventuellt under hot.

Under veckan som gått har jag predikat om helgens väder. Jag har berättat om tvåsiffriga temperaturer och om stora, gula solar som ska värma hela vårt  avlånga Sverige. Att prata om solar är väldigt belönande, särskilt för oss nordbor. Jag hör mötts av långa leenden och axlar som sjunkit ner, flera meter. Jag har sett hur mottagaren liksom lättat från marken och fått nått heligt över sig. Bemötandet som jag har mötts av vid väderleksrapporten har förstärkt mitt väderprat och fört mig allt längre och djupare in, i den meteorologiska rollen. För varje leende jag har mottagit, desto stakare sol har jag levererat. Undra om jag inte sa nått om shorts-väder? Jag har varit väldigt trovärdig och övertygande och alla jag har levererat rapporten till har okritiskt tagit den till sig, i glädje. 
 
Helgen är här. Jag tittar ut genom fönstret och tänker att jag kan måhända gjort en och annan kollega besviken. Utlovade väderlekar som inte håller skapar ilska, särskilt hos oss nordbor. Det hela känns inte lika belönande längre. Jag känner mig som en meteorolog, under hot? 

Kommentarer

Glöm inte att skriva ett par rader!

Jag heter::
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hälsa på mig här:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0