sberg

Jag vet inte hur ni har det med tårar men idag har jag känt av lite ledsamhet i det sbergska ögat. Idag var dagen då jag hade kunnat öppna upp den Sbergksa kranen. Jag gjorde det inte. Jag sprang istället sedan var den potentiella chansen till tår borta. Sberg blev glad.

Fan säger jag!


Jag tror att det är viktigt att skruva upp kranen ibland. Jag tror att det är bra att låta tårar falla. Frittfall under öga och näsa, som jag brukar säga. Jag har stora svårigheter med det här fria fallet. I dag hade det kunnat forsa. Chansen togs inte och jag försummade det hela.


Dumt!


Påväg ut till skogen kände jag mig hösthängig. Jag kände hur den lilla sbergska tåren brände till under det sbergska ögonlocket:). Nu överdramatiserar jag nog lite, jag har en förmåga att göra det ibland. Nåväl, den sbergska tåren gav sig till känna ett uns under en hundradels sekund. Det kändes lite vattningt i ögat på något konstigt vis. Jag kände en sorts ledsenhet över mig.  Den Sbergska tåren brukar inte leta sig fram så ofta så när den väl ger sig känna brukar Sberg sluta blinka (och andas) för att förstärka och spä på det hela lite grann.


I dag gav jag inte det sbergska ickeblinkandes och något uttorkade stekögat något utrymme.  




Mycket dumt!



I senare inlägg ska jag delge Sberg släppa på kranen tips!



Mycket bra!