Idag har jag...
varit hemma hos Malin. Jag tänker inte åka dit igen. Aldrig mer. Någonsin.
När jag kom hem till Malin hälsade jag på tuppen...
-Hej lilla tupp!
Det skulle jag inte gjort! Fy fan säger jag! Den jäkeln bröstade upp sig och tog sats. I ultrarapid superhastighet flög han fram. Han kutade verkligen som om han hade eld i rumpen. Jag såg ingen eld men jag såg en galen tupp som sprang fortare än... ja, fortare än vad jag nog hade tänkt att en tupp kunde göra. Han gick till attack.
Har ni sett en galen tupp någon gång?
Här är han... ArgaSnabbTuppen!
Här har han kutat ut på vägen och jagat upp Rasmus på staketet.
Usch!
Malin, nästa gång är det du som kommer till mig.
Haha, snart är det tid för mig att också få träffa den där omtalade argasnabbtuppen. Spännande.
Tuppar är inte kloka!! Vi hade tuppar när jag var liten som jagade mig och hoppade upp på ryggen och satte klorna i en, inte så kul när han gled ner. Ne fy säger jag. Kram
Hi hi, vi hade också en galen tupp när jag var liten. Han hette kort och gott "Tuppen". Om man gick nära honom så anföll han, han satte näbben i vaderna.
När mamma skulle gå till ladugården för att hämta vedstickor till pannan så hade hon med sig en kvast för att skydda sig med. Vi barn tyckte det var lika roligt varje gång mamma skulle hämta stickor. Hon liksom småsprang på ett lite underligt sätt med kvasten i högsta hugg oroligt spanande efter Tuppen. I bland blev det närkamp, då skrattade vi där vi stod i fönstret.
Frida och Sofia, jag hör att ni vet vad jag pratar om :). Klor i rygg och näbb i vaderna, hahaha! Stina vänta du bara. Du kommer att få en chock du sent kommer att glömma!
