Människor!

Är det inte märkligt om hur vi människor går omkring och tror att vi är allt annan än människor när vi är just människor? Ofta går vi omkring och känner oss konstiga och onormala när vi är just normala. Vi tänker ofta att vi är ensamma om att tänka såhär eller sådär. Det är vi inte. Jag vet hur jag själv tänker att jag är onormal när jag oroar mig för olika saker. När jag för ett tag sedan, jag gör det fortfarande av och till, tvivlade på min framtid och min förmåga. Jag tänkte att jag var den enda som kände såhär och att jag var konstig. Jag är så för att jag är människa. Vi alla har olika förmågor och resurser att hantera osäkerhet på och vår osäkerhet grundar sig i olika saker men en sak är säker. Alla människor är osäkra. Jag pratade med en vän igår som hade lite olika orosmoln. Han tänkte precis som jag att han var ensam om sina farhågor. Han är inte ensam och hans små orosmoln anser jag vara fullt normala! Vi tänker ofta att vi är ensamma om våra tankar och känslor. Positivt eller negativt. Vi är inte ensamma. Vi är mer lika än vad vi tror. Ibland är det skönt att höra att man inte är ensam!

Vi är människor! 




You are not alone!

=)

 

Kommentarer
Postat av: Malin <3

Nä det är väl en jäckla tur att vi inte är det. Hade blivit himla trist, eller hur?! Kramar te daj daj, hajhaj.

2010-02-21 @ 10:03:00
URL: http://malinsmirakel.blogg.se/
Postat av: Mel

"Veten I icke att I ären gudar?"



Jo, ofta blir man hämmad av sin egen brist på självförtroende. Jag brukar tänka på citatet ovan och undra hur människor för 500 år sedan hade sett på oss när vi kan både flyga, hantera elden samt i viss mån bestämma över liv och död. Kanske är vi gudar allihopa om vi bara vågar tro på det och se våra möjligheter istället för att rada upp de saker vi tror oss inte klara av =)

2010-02-22 @ 09:51:24
URL: http://litenstjerna.blogg.se/

Glöm inte att skriva ett par rader!

Jag heter::
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hälsa på mig här:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0