Strategier för dämpad slut-på-semester ångest!

Vi människor är olika bra på förändringar. Det är mycket vanligt att människor har svårt att orientera sig vid förändringar och att det tar ett tag innan man finner sig/hittar sig i nya omständigheter. Därav den berömda semesterångest många känner av. Semesterångest kan infinna sig såväl i semesterstart så som vid avslut.

Är du en av dem som lider över att semestern snart är slut?

Hur hanterar ni denna förändring?

Känner ni ångest, glädje eller ingenting alls inför jobbstart? 



Vissa startar med att återinföra rutiner tidigare än själva jobbstarten som en strategi för att succesivt komma i vardagsform igen. Övergången från semester till jobb blir mindre påtaglig då. Andra gör ingenting utan bara, likt en kameleont, ändrar färg efter omgivning utan några större svårigheter. Ytterligare andra gör inte så stor skillnad på semester eller jobbtider utan lever på samma sätt, förändringen blir mindre då.  Några släpper på allt av vad vardag kan innebära.


Jag märker när vardagen närmar sig hur jag succesivt för in regler och mål för mig själv att följa. Det känns lite bättre då och en känsla av kontroll infinner sig. När jag utfört mitt uppsatta mål från känner jag mig nöjd och fullt redo att möta vardagen och de krav som den innehåller. 

Ett tips är att succestivt strama åt tyglarna lite och att sätta upp små mål som du fullföljer.


Säg mig, är jag störd? Hahahaha! Jag är inte störd, bara en vanlig människa med olika förändringsstrategier i bakfickan!

Mycket bra, säger jag! 


Säg inte att ni inte har ångest inför jobbstart. Det har ni visst =P.



Återigen; Inget sätt är mer värt eller bättre än det andra. Det viktiga är att man gör det som får en att må bäst.











// Sberg, full av strategier.


Kommentarer
Postat av: Marja

Jag har värsta jobbångesten! Fattar inte hur vi ska komma in i vardag och rutiner igen. Vill INTE ur semesterbubblan.

2010-08-10 @ 09:19:19
Postat av: Sofia

Ja, det är alltid lite besvärande så här inför starten... Det är många som känner så men konstigt nog kommer man in i det igen, fortare än man anar :). Brukar det inte vara så?

2010-08-10 @ 23:02:28

Glöm inte att skriva ett par rader!

Jag heter::
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

Hälsa på mig här:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0