sberg

Nu har jag och Elsa just kommit hem från vår dagliga runda. Noel kom i god tid till skolan. Dock är han så van vid att vi har bråttom så han, som vanligt, skyndade, eller rättare sagt flög, ur bilen. Han fastnade med foten i min handväska och gjorde ett djupdyk. Jag höll andan. Han dök upp igen med ett flin så det gick bra! Phu! Efter avsläppandet åkte jag och Elsa vidare för att gå vår promenad. När jag satt i bilen med Erik Linder på stereon kom ett lyckorus över mig! Solen sken, himlen var blå! Nu skulle jag och Elsa ut och motionera ute i naturen. Jag och Elsa. Elsa och jag. Energin och lyckoruset flödade! Elsa och Noel vilka underbara barn! Promenaden började med lyckosteg. Snabba steg med höga knälyft. Leendet var på läpparna och jag kände hur jag hade ett lite löjligt smile över mig. Elsa låg i vagnen och tittade på mig med sina fina, fina blå ögon. Åh vad härligt! De höga knälyften fortsatte. Efter en stund började Elsa skrika. Hon skrek. Elsa ville inte åka vagn längre. Vi hade några kilometer kvar. Är det inte märkligt hur många olika gångstilar en människa kan åstadkomma egentligen? Jag gick i åttondelstakt, jag hoppade som en hare, jag gick baklänges, jag gick snabbt och guppigt och jag gungade fram, lugnt och fint, som ett hjärtas slag. Jag hittade oanade talanger där ute i skogen. Vilka ljudeffekter människor kan åstadkomma! Jag lät som en anka, höna och diverse andra djur. Ja, jag säger då det! Phu! När jag svettig som få la ner mina konster, och insåg att det bara var att fortsätta gå eftersom vi var tvugna att komma hem, somnade Elsa. Den lyckliga gången med höga knälyft återfann sig och vi gick hem.

I dag ska Noel leka med en engelskspråkig vän. Jag kanske ska ta över vännen och leva ut lite av min mycket goda språkliga förmåga. Kanske inte.


Fuckifucki...

Hello whats your name -monkey fac*...

Shut up ass hole...


Nä, mina vänner energin är fortfarande på topp även om den sjönk för en stund =P.



På återseende!  



ArgElsa...



MysElsa!