sberg

Sberg kom hem från sitt gruppmöte. Väl innanför dörren pustade hon ut och ställde ifrån sig sin tunga väska som var fylld av böcker och papper. På golvet upptäckte hon en rund, alldeles glänsande, kula. Kulan var färgad i nougat. Vad är det för kula, tänkte Sberg, samtidigt som hon la sig ner på golvet för att noga beskåda verket. Mycket nära tittade hon på kulan som låg där och som lät sig speglas i solens strålar. Vart kan den komma ifrån frågade hon sig själv medans hon petade försiktigt. Hon petade till på kulan som var så rund att den hastigt rullade i väg. Kulan hade något svart i fram. Något svart lite spretigt. Det svarta spretiga rörde på sig. Sberg funderade för sig själv. En kula med något svart och spretigt som kan röra på sig... hm...
Sberg reste sig upp, gick in på toaletten, låste dörren och blev sittandes där. Det hade just gått upp för henne vad det var för något på golvet. Vad som nyss hade tagits för en vacker glänsande nougatfärgad kula, var ingen kula. Sberg satt på toaletten och funderade på om detta mätta och belåtna -lets call it kula- suttit på henne. Samtidigt som tanken drog förbi ilade det längs ryggraden. Nä, en så stor kula hade märkts. Den måste komma från katten. Sberg tog sig ut från toaletten.  Slickat längs väggen strök hon sig fram till ytterdörren.  Hon öppnade i ett ryck och stängde lika snabbt efter sig. Hon höll sig hemifrån ända tills hennes son slutade skolan. Sonen hämtades upp och kördes hem till den gyllne kulan som mamman berättat om under hemfärden.

-Det är ju en fästing säger han och går ut med den!
-Livet kan vara lätt -och livet kan vara svårt